Introduktion: möt förvaltarna bakom Excalibur Fixed Income

Hur är läget med er?

Bara bra. Marknaden är inte alltför stökig längre, va?

Det håller oss alerta, får man ändå säga.

Det är ingenting som är givet dag för dag. Det är en pågående osäker omvärld som vi har att hantera här i april. Jag tänkte att vi skulle ge en kort bakgrund till er först, för de som inte känner till er. Ni har ju varit med i marknaden länge, men alla har inte varit med lika länge som ni. Det kan vara bra att få en introduktion. Jag tänkte börja med dig Thomas. Hur kom du hit till Excalibur?

Om jag börjar riktigt långt tillbaka i tiden så fastnade mitt intresse för det här med kapitalmarknader och finansmarknader. När jag pluggade i Uppsala så läste jag en introduktionskurs till kapitalmarknader och då avreglerades den svenska kapitalmarknaden under andra hälften av 1980-talet. När jag fick en chans att börja jobba på vad som idag är en del av nuvarande Nordea, PK-banken, så kom jag efter att ha arbetat på olika avdelningar i banken till PKM – penning och kapitalmarknad – som det hette på den tiden. Ömsesidigt tycke uppstod där och efter min proktjänstgöring runt om i banken under ett år fick jag ett erbjudande av den gruppen och tackade ja. Där startade jag resan till att vara där vi är idag.

Vad var det för grupp? Var det ränteförvaltningsgruppen?

Ja, den var rätt nybildad. Alla stora banker – och medelstora för den delen – hade satt upp tradingavdelningar för att hantera statsskulden och bostadsobligationer som omsattes i marknaden. Marknaden var precis avreglerad och för den som vill studera den historien – det var Stig Malm som myntade uttrycket finansvalpar. Jag blev en finansvalp där på slutet av 80-talet helt enkelt.

Och Björn du då?

Jag har en botten i matematik. Jag pluggade matematik på ett universitet i USA, University of New Hampshire, och kom tillbaka till Sverige och har spelat handboll på hög nivå. Via handbollen så kom jag in på SE-banken och hade en tjänst på en noterad avdelning ett år. Sen såg jag en intern ansökan om penningmarknadsmäklare. Det lät spännande. Jag hade ingen ekonomi men jag hade siffror och matematiken bakom mig, så jag lyckades trassla mig in på penningmarknadsbordet på räntesidan. Då var det inte så poppis – jag läste i Affärsvärlden att det var ett av framtidens minus-yrken. Men det tog fart och vi hade otroligt spännande tider.

Och nu har ni jobbat ihop i väldigt många år. Hur kom det sig?

Om vi tar det där bandet framåt några år i tiden – det var under andra hälften av 90-talet. Då på Nordbanken, som det hette på den tiden, var jag ansvarig för räntehandeln. Vi behövde en chef för en del av den här handeln. Jag fick tips om Björn som jobbade på en firma som hette Aragon på den tiden och träffade dig. Vi diskuterade jobbet och det slutade med att du fick ett erbjudande. Då jobbade vi tillsammans där i tre år innan vi tog steget att säga upp oss båda och starta Excalibur-fonden.

Jag är lite intresserad av dynamiken mellan er två, för den är avgörande för fondens framgångar. Hur skulle ni själva beskriva den dynamiken?

Den började redan under de tre åren på banken. När man sitter i den rollen så har man ett riskmandat. Det betyder att för att banken ska kunna ge priser på större belopp måste handelbordet vara allokerat en risk. Det låg på mig och på Björn för hans grupp. Rätt snart när jag var borta märkte jag att han med enkelhet kunde ta över risken för hela bordet – vilket han gjorde jättebra. Vi började samarbeta redan då och det följde sig rätt naturligt att prata om det här, att se om vi skulle prova våra vingar och bli egna företagare.

Vi är högt i tak, vi kan frågasätta varandra, vi kan bli osams, vi kan hitta möjligheter i det som finns. Vi förstärker varandra också. 1 plus 1 blir faktiskt 3. Ibland när man tror på någonting är man inte riktigt säker på att det ska ske, utan man får stöd av varandra.

Vi ska komma tillbaka till er strategi och hur ni jobbar i fonden, men jag tänkte först fråga övergripande: vad är det ni tycker att ni tillför när det gäller räntor som investeringsform?

Jag tycker att vi har ett fantastiskt jobb. Jag har alltid tyckt det – att arbeta i räntemarknaden. Egentligen handlar det om att vi ska försöka bedöma var centralbankerna befinner sig på väg med sin penningpolitik. Det ger återkommande möjligheter att bygga robusta positioner. Och har vi fel i tajming eller fel i sak under en period ska vi kunna bygga dem på ett sätt så att vi förlorar betydligt mindre när vi har fel än vad vi tjänar när vi har rätt. Det är egentligen vår uppgift om man kokar ner den.

Det kan vi göra därför att centralbankerna behöver alltid vara väldigt säkra på sin sak. De kan inte annonsera en räntehöjningscykel eller en räntesänkningscykel innan de känner att de har någonstans 80–90% säkerhet på att det är rätt att göra nu – då avvaktar de hellre. Vi följer samma data som de, vi läser alla analyser, vi lyssnar på bedömare från svensk och internationell horisont. Och sen tycker vi att när vi har ungefär två tredjedels säkerhet – då agerar vi. Det gör att vi hela tiden vill ligga lite i framkant på centralbanksbeslutet.

Räntemarknaden är speciell – det är inte bara en ränta utan det finns en uppsjö av olika produkter, on-balance och off-balance, som vi kan använda. Plus att vi inte bara köper ränteprodukter, vi kan även sälja dem, vilket är unikt med vår produkt. Vi kan försöka generera pengar både när räntan går upp och när den går ner – i olika länder och på olika löptider. Det finns hur mycket som helst att analysera.

Jag är lite intresserad av vad ni har dragit för lärdomar. Ni har ändå varit med i ett antal marknadsscenarion – finanskriser, inflationschocker, nollräntemiljö. Vad är en viktig lärdom du har med dig, Thomas?

En sak som vi har velat skapa redan från början och fortsatt förfina är just detta: att skapa en förvaltning som över tid ger en tydlig meravkastning, men med liten råd. Vad jag menar med det är att när vi har fel och det ger förluster, vill vi ha så begränsade förluster som möjligt. Ska du ha stora positiva utfall måste du vara beredd att acceptera stora negativa utfall också. Det har vi försökt skära bort mycket. Då skapar vi en lugnare resa för placerarna och för oss själva.

Varför är det viktigt? Om vi tar de senaste sex åren. Vi har haft en snittavkastning på 6,2 procent per år. Den i sig ger en 44 procents avkastning – det är ränta-på-ränta-effekten. Det är något som vi har förfinat mycket under åren. Det tror jag att vi har tagit med oss från bankdäskarna – där vill man inte heller ha stora förluster.

Björn, har du något specifikt du tänker på – en period där ni faktiskt lärde er någonting och gjorde någonting annorlunda?

Jag tycker det finns ett ord som man måste komma tillbaka till. Det är ödmjukhet. Marknaden brukar ju oftast ha rätt. Att inte bli för stor för snabbt är väl lite grundpelare som vi har. Vi försöker ta risk på rätt sätt. Och när vi har fått erfarenheten av de här stora slagen – 500-procentiga räntor, negativa räntor – så vet man att det mesta är möjligt. Man får inte vara för kategorisk och säga att nu kan vi det här. Då är man fel ute.

2022 var ett sådant besvärligt år för många räntefonder. Nu är ni ju inte en långårig räntefond utan en hedgefond, men jag tycker det är ett bra år att titta tillbaka på. Vad lyckades ni med där?

Det är ett exempel på det vi pratade om för en liten stund sen. Det går att bedöma vart centralbankerna är på väg innan de själva har meddelat det. Vi var inte rocket scientists – men vi såg tydligt att inflationen var på väg upp. Vi såg det i Riksbankens företagsenkäter, vi såg det i diskussioner med andra aktörer, vi såg det i andra länder. Vi visste att vi hade haft en otroligt stimulativ miljö med nollräntor och stora återköp av obligationer. Plus en enorm uppdämd efterfrågan och stor efterfrågan på arbetskraft som drev löneökningstakten uppåt. Alla stjärnor stod på plats för att se stigande inflation.

Centralbankerna ville inte göra den bedömningen för snabbt och när de väl började göra den var det för sent – inflationen hade tagit fart. Då hade vi redan lagt oss korta. Jag minns ett kundmöte tidigt det året. Vi hade gjort bedömningen att den tvååriga statsobligationen – som handlade på 0,10 – skulle vara minst en procentenhet upp vid årets slut. Det var nog ingen som trodde det i det läget. Men vi tyckte det var bra på fötterna.

Det här med att ni valde att starta en hedgefond överhuvudtaget – var det något som stack ut på den tiden?

Det går tillbaka till riskmandatet vi pratade om i början. Ska vi äga risk, vill vi tro på lägre räntor? Eller vill vi ha sålt, och tjäna pengar om räntorna går upp? Det vi gjorde med de portföljerna – backbooks som man brukar prata om på tradingspråk – är väldigt likt förvaltningen vi gör här. Och vi hade ju en bra skola; vi hade inte kunnat starta fonden år 2000 om vi inte hade gjort det vi gjorde innan.

Räntemarknaden är ett ganska brett begrepp – statsobligationer, krediter, derivat. Hur uttrycker ni en idé? Hur går processen från idé till implementering?

Det är en väldigt pågående, organisk process. Vi pratar hela tiden om hur omvärlden påverkar räntemarknaden och centralbanksmänniskor och finansministrar världen över. Vi jobbar i svenska kronor, euro och dollar – det har vi gjort sedan starten. Temana bestämmer väldigt mycket om var man ska handla. Till exempel: under många år handlade vi inte svenska korträntor överhuvudtaget för det var minusräntor och ingen volatilitet. Då handlar man längre ut på kurvan där det finns marknadsrörelse.

Om jag ska förenkla: vi gör en bedömning av var en centralbank befinner sig. Sen ser vi vad marknadspriserna säger om det. Om de är i linje med centralbanken finns det förmodligen inte läge att ha jättestora positioner. Men om centralbanken säger att inflationen är helt övergående och vi ser att inflationen går upp en halv procentenhet per månad, passerar 2, 3, 4, 5 procent – då vet vi att centralbanken måste agera. Det finns en diskrepans mellan vad centralbanken säger och vad vi menar måste hända.

Om vi skulle försöka sammanfatta er kärnkompetens – vad gör att ni sticker ut?

Vi kan handla väldigt många instrument – derivat, swappar, statsobligationer, bostäder, krediter. Dels att vi kan handla från både lång och kort sida. Det är vår edge. Och tålamod – det är något vi har adderat mycket under åren. Vi försöker hitta positioner som ska röra sig under ett tre månaders intervall, men det har hänt att vi haft positioner som vi rullat om och om. Vi såg finanskrisen vara på väg i USA och hade positionen ett år innan det inträffade. Sedan började det småningom hända och då fick vi betalt.

Jag tycker att räntemarknaden är lite som ett strategispel, som schack. Du ska vara förberedd på ett par steg framåt. Vad kan hända och de utfallen måste du förhålla dig till. Market timing är vår styrka också – som vi har blivit bättre och bättre på. Marknaden måste ta den tid det tar för att spela ut.

Om man ser på er fond och vad den skulle ha för plats i en bredare portfölj – hur passar den in?

Tittar vi historiskt på avkastningsserierna – vi har haft dubbelsiffrig avkastning ett antal år. Men snittet de senaste sex åren är 6,2 procent. Det är lite lägre än när du tittar på hela 25-årsperioden, men det är en anmärkningsvärt lång period. Någonstans 5–6 procent kan man säga med fog – inte bara sitta och gissa utan det är vad vi faktiskt har gjort under ett kvarts sekel.

Vi är ett jättebra komplement i en portfölj – att stabilisera upp räntesidan oavsett hur räntor går. En ränteportfölj över tid genererar inte så mycket avkastning. Har du ett tapp på 5–10 procent tar det många år innan du fått tillbaka det. Vår edge är att vi verkligen försöker begränsa nedsidan. Och vi förvaltar väldigt likvida instrument – det finns nästan alltid tvåvägspriser på dem. Under covid var det panik i den svenska fondräntemarknaden: folk kom inte ur positionen när kunderna ville ta ut sina pengar. Pappren hade ingen likviditet. Det har vi alltid velat undvika.

Nu sitter vi här i mitten av april 2026. Det har varit rätt stökigt på marknaden. Hur ställer det här till det för er, tematiskt framåt?

Det som gynnar oss över tid är volatilitet på marknaden – om man finanalyserar våra avkastningsserier. I år har det varit exceptionellt svårt. Men det brukar ju vara det. Det har inte hänt så mycket year-to-date om man tittar på börsen eller räntor, förutom att korträntorna har varit lite volatila upp och ner.

Framåt har vi höga räntor i England och USA. Vi har kanske lite för låga räntor i Sverige och Norden. Det är den stora tematiska bilden. Det betyder inte att räntorna ska gå upp mycket mer i Sverige och Norden – men på något sätt måste de harmonisera med varandra.